/ Vardag /

längtar hem

Imorse när jag vaknade kände jag mig såpass pigg att jag bestämde mig för att nu är jag frisk. Punkt. Så jag klev upp, käkade frukost och traskde iväg till gymmet där jag mötte Amanda och körde lite styrka. Var så gött att få använda kroppen igen efter fyra dagar utan träning. Imorgon hoppas jag kunna vara med på träningen med skolan igen, även om jag ska ta det försiktigt. Man blir lätt lite ivrig direkt efter sjukdom, så det är lätt att man börjar träna på som vanligt, för tidigt. 
 
Kollade igenom lite bilder från förra hösten då jag var hemma någon helg, och hemlängtan lät inte vänta på sig. Tur för mig att jag åker hem på fredag, vilket ska bli väldigt skönt då jag inte varit hemma på tre veckor! Hoppas på fint väder och kanske nån tur ut i skogen för att leta lite bär&svamp. Om jag har tur kanske det även blir nån löptur i fin fjällterräng. Den här bilden är från Kvelifjället på norsksidan, som är ett av mina favoritställen då det kommer till löpning. Och under vintern kan man åka skidor då de drar skidspår här. Superfint är det i alla fall. 
Nu ska jag borsta tänderna och sovaa, hörs hej
 
 
 
 
/ Vardag /

attitude

Nu under de dagar jag har legat hemma och varit sjuk, så har jag faktiskt funderat en hel del över hur mycket inställningen kan påverka mig. Visst får man alltid höra att man ska tänka positivt, och och gå in för varje sak man ska göra med en bra inställning. Men jag började fundera över vad det egentligen innebär, framförallt vad det innebär för mig. Jag har nog alltid egentligen tänkt att jag är en positiv människa som försöker se positivt på det mesta, men jag kom fram till att det inte alls stämmer.En sak kan vara inställningen till träning. För det mesta tycker jag ju att det är roligt och inspirerande att träna, men alla har vi ju de dagar då man helst vill stanna under täcket. Då har jag den senaste tiden haft nytta av en positiv inställning. Det har nog aldrig hänt att jag struntat i ett pass för att jag är för omotiverad eller tycker att allt känns skit, men det har ju å andra sidan inte blivit några bra pass de dagarna - tack vare en kass inställning. Livet blir så mycket lättare om man verkligen går in för det man gör och bestämmer sig för att ha en positiv grundinställning till allt, i alla fall för mig. Och jo, jag har känt mig nere och sliten ett flertal tillfällen den senaste tiden. Men med en bra inställning blir det liite roligare att sticka ut och träna då, man får en liite bättre känsla i kroppen och jag är övertygad om att passen blir bättre(och går fortare!!( än om man bara tänker hur tråkigt det är och hur mycket man längtar tills det är över.

Under vintern och våren hade jag nog en rätt jobbig period, kan jag inse såhär i efterhand. Jag märkte det nog inte när jag var mitt i det, för att jag var så stressad och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Då jag blev stum så fort jag tog på mig skidorna och inte hade någon ork över huvud taget, började jag till slut spekulera i om det ens är möjligt att man tappar allt vad kondition, ork och styrka heter på mindre än en vecka. Visste knappt hur jag skulle ta mig till skolan på dagarna, och orka med allt vad det innebär. Men när jag fick reda på vad kruxet i kråksången var, var det som att allt bara släppte. Och parallellt med att kroppen börjat svara igen, och jag fick tillbaka orken så blev livet så mycket lättare. Vart jag ville komma med den här långa texten var att om jag hade haft det här positiva tänket på riktigt, så hade vintern och våren kanske inte varit lika kämpig. Visst, jag hade inte fått diagnosen astma tidigare för det, men allt annat hade kanske blivit liite lättare. 

snart är jag frisk, weeei!
 
/ Vardag /

längsta måndagen på länge

Nej. Det jag tolkade som "ett tecken på att jag inte kommer bli sjuk" som jag så fint uttryckte det i gårdagens inlägg, var dessvärre fel. Istället vaknade jag upp imorse med stick i halsen, och ett dunkande huvud. Men jag har ju lärt mig så pass mycket i mitt 17-åriga liv, att det alltid är värst när man vaknar och när man ska sova. Så jag klev upp, fixade i ordning mig, klädde på mig och käkade frukost som om jag skulle till skolan. Det hade jag ju också tänkt. Sen satte jag mig ned i fem sekunder och insåg att jag var ganska varm och kallsvettades. Tog tempen och hade 38,2. Så det var bara att ringa till morsan och be henne sjukanmäla mig för att sen gå och lägga sig igen. Om jag blev less? JA
Men, det hjälper tyvärr inte att sura över det. Hur mycket jag än önskar att det vore så. Sömn, litervis med vatten, och typ 20 koppar te har hjälpt mig genom denna trista dag. Är så jäkla tråkigt att vara hemma och vara sjuk, inte skönt för fem öre. Önskar jag vore en sån person som kan njuta av att få vila, kolla på serier, läsa en bok och bara mysa när man väl blir sjuk. Men nähärå, halv tio var jag döless. Och då hade jag alltså varit hemma från skolan i två timmar drygt. Tog mig en liten promenix mitt på dagen för att inte börja klättra på väggarna här. Dock var jag väldigt noga med att klä på mig, liiite för noga kanske insåg jag när jag kom ut genom porten. Folk gick runt i t-shirt, medan jag hade pälsat på mig underställströja, tjocktröja ovanpå det, tjock halsduk, mössa och vantar (och jo jag hade byxor. Men i form av ett par enkla tights så det kanske inte var så mycket att komma med i samanhanget, haha). 
Resten av kvällen ska jag tillägna en låååång dusch i hopp om att skölja bort bacillerna och hoppas jag är bättre imorgon. Och sen bänka mig framför premiären av Halv Åtta, sen Idol och Paradise. Känns inte som att jag har feber just nu i alla fall. Men det tråkigaste med att vara sjuk nu är att jag förmodligen inte (läs: inte) kommer hinna bli frisk tills på onsdag och följa med till Åre där vi ska köra Skutantestet med Järpeneleverna. Trist, men shit happens. Nu ska jag diska och hoppa in i duschen, tjaooo!
 
Ja, jag har haft otrooligt roligt idag...