/ Vardag /

attitude

Nu under de dagar jag har legat hemma och varit sjuk, så har jag faktiskt funderat en hel del över hur mycket inställningen kan påverka mig. Visst får man alltid höra att man ska tänka positivt, och och gå in för varje sak man ska göra med en bra inställning. Men jag började fundera över vad det egentligen innebär, framförallt vad det innebär för mig. Jag har nog alltid egentligen tänkt att jag är en positiv människa som försöker se positivt på det mesta, men jag kom fram till att det inte alls stämmer.En sak kan vara inställningen till träning. För det mesta tycker jag ju att det är roligt och inspirerande att träna, men alla har vi ju de dagar då man helst vill stanna under täcket. Då har jag den senaste tiden haft nytta av en positiv inställning. Det har nog aldrig hänt att jag struntat i ett pass för att jag är för omotiverad eller tycker att allt känns skit, men det har ju å andra sidan inte blivit några bra pass de dagarna - tack vare en kass inställning. Livet blir så mycket lättare om man verkligen går in för det man gör och bestämmer sig för att ha en positiv grundinställning till allt, i alla fall för mig. Och jo, jag har känt mig nere och sliten ett flertal tillfällen den senaste tiden. Men med en bra inställning blir det liite roligare att sticka ut och träna då, man får en liite bättre känsla i kroppen och jag är övertygad om att passen blir bättre(och går fortare!!( än om man bara tänker hur tråkigt det är och hur mycket man längtar tills det är över.

Under vintern och våren hade jag nog en rätt jobbig period, kan jag inse såhär i efterhand. Jag märkte det nog inte när jag var mitt i det, för att jag var så stressad och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Då jag blev stum så fort jag tog på mig skidorna och inte hade någon ork över huvud taget, började jag till slut spekulera i om det ens är möjligt att man tappar allt vad kondition, ork och styrka heter på mindre än en vecka. Visste knappt hur jag skulle ta mig till skolan på dagarna, och orka med allt vad det innebär. Men när jag fick reda på vad kruxet i kråksången var, var det som att allt bara släppte. Och parallellt med att kroppen börjat svara igen, och jag fick tillbaka orken så blev livet så mycket lättare. Vart jag ville komma med den här långa texten var att om jag hade haft det här positiva tänket på riktigt, så hade vintern och våren kanske inte varit lika kämpig. Visst, jag hade inte fått diagnosen astma tidigare för det, men allt annat hade kanske blivit liite lättare. 

snart är jag frisk, weeei!